Lockelsen med denna stadsvandring, liksom med Lapidus böcker, är naturligtvis att han jobbar som advokat, och att han därför har en speciell insikt i den undre världens göranden. Han låter oss läsare följa med och titta på det spännande, det förbjudna - det kriminella.
Andra svenska deckarförfattare som har gjort sig en skrivarkarriär på sin karrär är:
Leif GW Persson - Professor vid Polishögskolan
Jan Guillo - Dissident
Liza Marklund - Kvällstidningsreporter
och sist men inte minst...
Thomas Bodström - f.d. Justitieminister
Jag tror inte att detta fenomen är unikt för Sverige. Jag minns min danske fars försök att slå mynt på sin korre-karriär genom att skriva en politisk deckare som utspelade sig i Jeltsins Ryssland.Britterna verkar inte mäta författarens autenticitet efter dens tidigare yrkesliv. De verkar inte ha några problem med att böckerna skrivs av torra tanter som Agatha Christie och P D James - tanter som till skillnad från Thomas Bodström inte har "träffat folk på båda sidor av lagen".
Det för mig till min poäng, som självklart handlar om hiphop. I den bespottade, men ack så populära genren gangsta-rap är ens tidigare yrkesliv a och o.
Det för mig till min poäng, som självklart handlar om hiphop. I den bespottade, men ack så populära genren gangsta-rap är ens tidigare yrkesliv a och o.
Jag minns när jag såg Ice T 1992. När han skulle introducera låten New Jack Hustler frågade han publiken:
Do you know what I did before I started rapping?
Do you think I was working at Mickey D:s?
Hell no, I was a Hustler.
Ice T:s "karriär" är en förutsättning för att vi ska vilja lyssna på hans musik. Om vi visste att han satt och hittade på allting som en annan Agatha Christie, då skulle det inte vara lika spännande.
Och jag lyssnar hellre på gangstarapparnas historier än på sånt som före detta utrikeskorrar, kriminologer, adokater och justitieministrar har ljugit ihop...
Do you know what I did before I started rapping?
Do you think I was working at Mickey D:s?
Hell no, I was a Hustler.
Ice T:s "karriär" är en förutsättning för att vi ska vilja lyssna på hans musik. Om vi visste att han satt och hittade på allting som en annan Agatha Christie, då skulle det inte vara lika spännande.
Och jag lyssnar hellre på gangstarapparnas historier än på sånt som före detta utrikeskorrar, kriminologer, adokater och justitieministrar har ljugit ihop...

0 kommentarer:
Skicka en kommentar